Självhushållning, eller självhushållningsjordbruk, är när en bonde odlar mat för sig själv och sin familj på en liten bit mark. Till skillnad från andra typer av jordbruk är självhushållning mer fokuserad på överlevnad. Det finns mycket lite eller inget fokus på handel och försäljning av varor eller att driva det som ett företag.

Ett enkelt exempel på självhushållning är en familj som odlar spannmål och använder det för att baka tillräckligt med bröd för sig själva, men inte för att sälja.

För många människor som bor i rika länder är detta en romantisk idé – att äga mark och använda den för att försörja sig själv och sin familj. Det väcker minnen av vad man kan tro var en enklare tid. Så charmig som idén är i utvecklade länder, är verkligheten att det vid denna tidpunkt är nödvändigt med industriellt jordbruk för att föda vår växande mänskliga befolkning. Som du kanske gissade varierar metoderna som används för självhushållning och industriellt jordbruk mycket. Så hur skiljer sig självhushållningsjordbruk från industriella metoder?

 

 

Självhushållning är urgammalt

 

Självhushållningsmetoder är en integrerad del av utvecklingen av mänskligt samhälle. De sträcker sig tillbaka upp till 12 000 år sedan och är en grundläggande aspekt av de flesta kulturers tidigaste överlevnadssätt. Efter istiden, när Homo sapiens började domesticera växter, började de bosätta sig på en plats istället för enbart jaga och samla.

På grund av denna förändring började grupper av människor utveckla komplexa civilisationer – allt tack vare det vi nu kallar "självhushållningsjordbruk." Antropologer hänvisar till denna övergång som "den neolitiska revolutionen." I Amerika var självhushållande bönder mycket produktiva – de domesticerade en stor mängd läckra födoämnen som vi entusiastiskt konsumerar idag, inklusive majs, bönor, tomater, squash och potatis. Ganska häftigt, eller hur?

 

 

Självhushållning förlitar sig ofta på mer naturliga metoder

 

Bönder, från tusentals år sedan fram till idag, använder naturliga metoder vid jordbruk. Industriella gårdar idag använder kemiska gödningsmedel och bekämpningsmedel. Självhushållande bönder använder ofta gödsel och kompost, produkter från deras egen mark och djur. All mat eller grödor som inte konsumeras återförs till processen för att föda boskap. Detta skapar ett effektivt system, en sluten krets där nästan inget går till spillo.

 

 

Varierade metoder

 

Om du nyligen åkt på en roadtrip i Nordamerika har du sett böljande fält med majs och soja som sträcker sig mil efter mil i alla riktningar. Det finns oändliga prydliga rader och identiska växter. Dessa monokulturer drivs av ett samhälle som är avlägset från produktionen med ändlös konsumtion och omättliga behov. Men om du har en liten bit mark att försörja dig och din familj genom årstiderna är mångfald av grödor och boskap absolut nödvändig. Du klarar dig inte länge på enbart majs och soja. Denna typ av varierad teknik kallas polykultur och självhushållande bönder förlitar sig på det.

För det första är polykultur ett mer miljövänligt angreppssätt. Vissa växter tillför näringsämnen till jorden, medan andra tar upp dem. "Sällskapsodling"-metoder gynnar hela gården. Att använda olika växter kan säkerställa att jorden förblir rik och frisk över åren. Ofta, när polykultur tekniker används, ökar också grödornas avkastning.

 

 

Var utövas självhushållning idag?

 

Självhushållning är den mest använda jordbruksmetoden i Afrika söder om Sahara, där majoriteten av de landsbygdsfattiga är beroende av sin mark för att överleva. Med marken som sin försörjning kan människor minska kostnader för transport, hyra och mat, liksom kostnader för stadsliv. I Tanzania, till exempel, utgör jordbruket 28 % av landets BNP. 73 % av befolkningen bor i landsbygdsområden – 19 miljoner människor bor på små jordlotter och utövar självhushållning.

Självhushållningsjordbruk kan dock se lika varierat ut som planeten vi lever på, eftersom det förekommer nästan överallt. Central- och Västra Asien, Indien, sydvästra Afrika, Eurasien, Filippinerna, Latinamerika – listan fortsätter. Metoderna är lika varierande och flytande som de miljöer där människor bor. En studie från 2015 visade att 25 % av världens befolkning överlever på dessa metoder.

Levnadsförhållandena kan också variera mycket. Människor kan eller kanske inte ha tillgång till rent vatten, elektricitet och adekvat sjukvård. Sanitära förhållanden är ofta en stor faktor och detta leder till en av de främsta dödsorsakerna för barn i låginkomstländer.

 

 

Klimatutmaningar

 

Självhushållning är en miljövänlig, urgammal metod för att föda en familj av eget val och/eller nödvändighet. Här är nackdelen: självhushållningsjordbruk är extremt känsligt för klimatförändringar. När temperaturerna stiger ökar torka och översvämningar blir vanligare. En gård kan förlora en hel säsongs grödor och lämna en familj i svåra umbäranden.

Självhushållning innebär att familjer har mycket lite, om något alls, spelrum för misstag. På en planet som värms upp i en alarmerande takt är självhushållningsjordbruk osäkra.