Vad skulle du säga att detta är en bild på? Självklart verkar det rätta svaret vara en bison. Bisonen är i förgrunden och i centrum. Det är det mest engagerande objektet på bilden. Notera dock att bisonen är en mycket liten del av fotot. Faktum är att den täcker endast 4% av fotoarean. Vad täcker resten? Förutom lite ånga från varma källor och klippor i bakgrunden, täcker växter majoriteten av denna bild. Av någon anledning verkar det fel att kalla detta en växtbild istället för en bisonbild. Varför är det så? Kanske lider du av växtblindhet.

 

Våra hjärnor är programmerade att uppmärksamma djur

 

Det är omöjligt att analysera alla de neurala signaler våra ögon skickar till våra hjärnor. Som ett resultat prioriterar våra hjärnor vissa objekt framför andra. Människohjärnor reagerar starkt på känslan av rädsla. En bison är mycket mer benägen att framkalla rädsla hos oss jämfört med stillastående växter. Även när något inte är farligt, som en ekorre, reagerar våra hjärnor fortfarande mer på dess rörelse än på bakgrundens stillhet.

Vi föredrar att uppmärksamma saker som verkar mer 'mänskliga'. Eftersom det är svårt att se något mänskligt i växter, väljer vi att se ekorren istället. Den har ögon, armar och en mun, medan växter knappt har något vi kan relatera till (intressant nog delar vi cirka 60% av exakt DNA med en banan). Att reagera på rörelse är evolutionärt gynnsamt eftersom det hjälper oss att känna igen och undvika rovdjur.

Dessutom har vi en fördom mot allt som smälter samman. Växter tenderar att vara någon nyans mellan brunt, gult och grönt. Våra hjärnor tenderar att ignorera denna typ av monotoni. Istället föredrar de att fokusera på mer livfulla, kontrasterande objekt i vårt synfält. Om en växt blommar med en särskilt ljus blomma kan vi föredra att titta på den framför andra växter.

Men lägg till ett djur i ekvationen och vi är sannolikt att ignorera den blommande växten för att uppmärksamma djuret. Kort sagt, djur tenderar att fånga vår uppmärksamhet, medan växter sällan gör det. Vi reagerar på rädsla, rörelse och kontrast.

Detta är vår biologi som människor. Detta har inte förändrats mycket genom mänsklighetens historia. Dock ger det en bakgrund för att förstå begreppet växtblindhet.

 

 

 

Vad är växtblindhet?

 

Växtblindhet, som beskrevs för 20 år sedan av två botaniska professorer, är "oförmågan att se växter i sin egen miljö." Många botaniker tror att växtblindhet har blivit allt vanligare de senaste åren. När människor blir mer urbana spenderar de mindre tid i naturen. Färre timmar i naturen leder till mindre tid med växter. Hur ska vi då känna igen växterna om vi inte spenderar någon tid med dem?

Till exempel, visste du att det finns över 3 000 arter och sorter av gräs bara i USA? Det är lätt att förbise dessa blygsamma växter och istället kategorisera dem som en enkel grupp, såsom 'gräs.' Många av växterna du kanske kategoriserar som 'gräs' är istället säv eller kaveldun, helt olika växtfamiljer!

 

 

 

Nedläggning av botaniska program

 

Botaniker fruktar att minskad botanisk kunskap leder till färre resurser för växtvetenskap och bevarande. Ett verkligt exempel på denna trend ses i botaniska avdelningar på universitet. Sedan 1988 har över hälften av de 50 mest välfinansierade universiteten i USA avvecklat sina botaniska program. Dessa botaniska program har slagits samman med allmänna biologiprogram. Dessa allmänna biologiprogram har långt färre alternativ inom växtvetenskap än deras tidigare, botanisk-exklusiva motsvarigheter. Resultatet? En skrämmande förlust av växtkunskap.

Denna nedläggning har lett till en liknande minskning av botaniska examina. Även om fler studenter går på universitet än någonsin tidigare, ger universiteten ut 50% färre examina i botanik nu än på slutet av 80-talet. Faktum är att färre än 200 studenter i hela USA tog grundexamen i botanik år 2008.

Tänk ett ögonblick på den häpnadsväckande omfattningen av växternas närvaro i våra liv. Vi bär dem som kläder. Vi äter dem varje dag som mat. Vi använder dem för att bygga de strukturer vi bor och arbetar i. Vi använder dem i över 28 000 nu förskrivna läkemedel. Vi sover på dem i våra sängar. De reglerar vårt klimat. Om växterna försvann skulle människan snabbt hamna i trubbel. Tänk nu igen på att endast 200 personer varje år i USA tar examen i botanik.

 

Växtblindhet och klimatförändringar

 

Växter kommer att få det svårt med vårt föränderliga klimat. Till skillnad från djur, som är mobila, stannar växter på samma plats hela livet. Om klimatet blir varmare och torrare kan ett träd inte gå till en svalare, fuktigare plats. Därför hotas lokala populationer växter av utrotning. Med så få botaniker i landet kan många av dessa populationer försvinna utan att någon märker det. När de försvinner förlorar vi genetiskt material som skulle kunna vara till hjälp vid framställning av nästa läkemedel eller mat. För att bekämpa klimatförändringarnas effekter på växter behöver vi mer vaksamma ögon än någonsin. Tyvärr vet vi att antalet fältbotaniker minskar varje år.

Om alla var lika uppmärksamma på sin naturmiljö som för två hundra år sedan, skulle vi kunna se effekterna av klimatförändringarna mer direkt. Vi skulle märka att träden blir gula i november istället för oktober. Vi kanske skulle märka att våra trädgårdsväxter blommar tidigare på våren. Forskare har visat dessa trender med data, men det har inte fått klimatförändring att bli den viktiga politiska fråga det behöver vara. Kanske om vi tog oss tid att uppmärksamma hur vår lokala omgivning har förändrats, skulle vi bli mer oroade över vad som händer. Klimatförändring är inget osynligt spöke. Det är här nu och kommer bara att bli intensivare.

 

Botaniska trädgårdar, som Missouri Botanical Garden, är otroliga resurser för växtkunskap.

 

 

Kan sociala medier bota växtblindhet?

 

Kanske. Det är svårt att överskatta vikten av traditionell, praktisk botanisk utbildning. Men sociala medier kan erbjuda ett användbart sätt för människor att lära sig om sina lokala växter. Plattformar som Twitter har hjälpt människor att av en slump upptäcka nya populationer av sällsynta växter. Medborgarforskning, där vanliga människor bidrar med små bitar information till forskarsamhället, ökar.

Det finns ett fåtal användbara appar för växtidentifiering, som Plantsnap. Användare tar bilder på en växt, och appen hjälper till att identifiera den. Användare kan se bilder på växter från sitt område. De kan också kommunicera och dela med andra i den online växtgemenskapen. Appar som denna är ett utmärkt sätt att öka botanisk läskunnighet. De är lätta att använda, hjälpsamma och tillgängliga för alla.

Kan sociala medier och medborgarforskning kompensera för bristen på resurser till botaniska program? Låt oss hoppas det!