Oavsett om du är intresserad av kaktusar för deras historiska, religiösa och medicinska aspekter, eller helt enkelt letar efter en lättskött krukväxt att ställa på fönsterbrädan, finns det mycket att lära sig om denna märkliga och taggiga växt. Vissa kaktusar växer tillräckligt höga för att likna träd, men de tillhör en särskild familj som kallas Cactaceae, som inkluderar nästan två tusen olika arter. Här är några av de mest populära kaktusträden du bör känna till: 

 

 

Saguaro

 

En av de mest trädliknande kaktusarna och en ikonisk symbol i alla ökenbilder, saguaro är älskade kaktusar som bär tung symbolik i populärkulturen. Trots att deras bild är så utbredd, finns dessa kaktusar endast i Sonoraöknen. Ofta växer dessa kaktusar armar med åldern. Dessa armar pekar rakt upp och kan vara fler än 25.

Som de flesta kaktusar är saguaros täckta av skyddande taggar, så håll ett respektfullt avstånd om du råkar möta en i verkliga livet. På våren får denna kolonnlika vän vita blommor. På sommaren producerar plantan röda frukter. 

Dessa kaktusträd kan också bli gamla. Det uppskattas att vissa träd är mellan 150 och 200 år gamla. Men eftersom de växer så långsamt, kan det vara svårt att gissa en saguaros ålder. Beroende på växtförhållanden kan en 10 år gammal planta bara vara två tum hög. Andra saguaros mäter upp till imponerande 18 meter i höjd!

En annan häftig detalj att föreställa sig är att en saguaros rötter vanligtvis är runt fyra till sex tum djupa. Rotssystemet sträcker sig dock oftast lika brett som plantan är hög.

När plantan dör blir dess höga kolonner träaktiga och revliknande. Dessa material kan sedan användas för att bygga skydd, vattenbehållare, staket och möbler. 

 

 

 

Prickig päronkaktus

 

Prickig päronkaktus representerar ungefär ett dussin olika arter av släktet Opuntia. Kännetecknande för denna kaktus är dess platta och köttiga dynliknande struktur med skarpa taggar som växer i kluster ut från alla sidor. Dessa är växtens stjälkar och de är utmärkta på att lagra vatten – en viktig egenskap för kaktusar som växer i öknen. 

Till skillnad från saguaron har den prickiga päronkaktusen en mängd olika livsmiljöer där den kan hittas. Den trivs i områden där marken är sandig och grusig. Den kan överleva i torra forsar, runt stenblock och på steniga sluttningar.

Plantans blommor är gula och dyker upp någon gång i maj eller juni. En enda planta kan leva i över 20 år. En varning: de taggiga taggarna på prickig päronkaktus är särskilt svåra att få bort från huden. 

Låt inte plantans taggiga yttre avskräcka dig – den är ätbar och god när den skördas försiktigt. Frukterna eller “päronen” på plantan är röda och läckra, och säljs ofta i butiker under namnet "tuna".

Prickig päron-”nectar” är juicen och köttet från frukterna. Även de köttiga, platta dynorna kan användas som ingredienser i till exempel tacos och kallas på menyer “nopalito”. Mums.

 

 

 
 

Schlumbergera-kaktusar

 

Schlumbergera är återigen inte bara en sorts kaktus, utan ett släkte som representerar ungefär nio olika arter. Dessa kaktusar är inhemska i sydöstra Brasilien, i ett landskap präglat av kustnära berg. 

Även om du kanske inte känner igen namnet direkt, har du troligen hört dem kallas vid deras mer vardagliga namn. Julkaktus, Thanksgiving-kaktus och Påskkaktus är alla Schlumbergera-kaktusar. Varje vanligt namn hänvisar till den årstid den specifika arten blommar. 

I sin naturliga miljö växer dessa kaktusar på träd. De är särskiljande genom att deras små dynor bildar länkar i spiralformade kedjor från plantans bas. Denna planta kan växa upp till fyra fot hög. Blommorna är anpassade för att pollineras av kolibrier i högalpina fuktiga skogar. 

 

 

 
 

Cereus-kaktusar

 
 
Cereus kanske inte är en av de mest populära kaktusarna, men det borde den vara. Denna planta har en viss hemlighet och mystik som är svår att förneka. Ju mer du lär dig om den, desto mer låter den som en märklig saga. 

Inhemsk i sydvästra Österrikes och Mexikos öknar, finns denna kaktus i både Sonora- och Chihuahuanöknen. Nästan varje dag på året är cereus-kaktusen svår att hitta, eftersom den ser ut som en oviktig, död buske.

Endast en natt per år öppnar cereus trumpetliknande blommor vid skymningen och släpper ut en sällsynt doft som ofta jämförs med vanilj. När solen går upp igen är evenemanget över och blommorna stängs för gott. Denna magiska kväll inträffar under midsommar då vaxiga, krämvita blommor dyker upp. 

 

 

 

Peyote

 

Även om många kanske inte inser att det är en kaktus, har de nog hört talas om peyote som en hallucinogen växt i öknen. I århundraden har peyote varit otroligt viktig för ursprungsbefolkningen i sydväst. Den används fortfarande i religiösa ceremonier eller ritualer samt i medicinskt syfte.

Stora städer som Denver och Oakland har nyligen avkriminaliserat den, tillsammans med magiska svampar. Växten är dock extremt sårbar för habitatförlust.   

Också känd som Lophophora williamsii, är peyote en liten kaktus som växer mestadels under jord. Det som är synligt för en plockare är den så kallade peyote-”knappen”. Denna knapp är ungefär lika stor som en baseboll. Peyote är en tagglös kaktus och växer mycket långsamt. 

Så, vad är det som är så psykedeliskt med peyote?

När den växer producerar kaktusen fenyletylaminalkaloider, varav vissa har hallucinogena egenskaper när de konsumeras av människor. Man äter knapparna, brygger växten som te, röker den eller krossar den till pulver.

En annan huvudsaklig ingrediens i peyote är meskalin, som är olagligt i USA. Den gör också de flesta djur sjuka, vilket skyddar den på ett annat sätt än många andra kaktusar, eftersom den inte har några taggar. 

 

 

 

Med en sådan variation är det inte konstigt att kaktusar är så populära växter. Trots sina skydd är de lätta att uppskatta och är trevligt sällskap på vilken fönsterbräda som helst.

Hur många olika kaktusarter växer i ditt område?