Svampplockning är ett givande sätt att komma ut och lära sig mer om naturen. Det finns många olika ätliga svampar i USA, inklusive smakrika kantareller och murklor.

Svampplockning kan också vara ganska farligt – många svampar är mycket lika till utseendet. Det är lätt att av misstag plocka fel svampar, med förödande (eller till och med dödliga) konsekvenser. När du är osäker, släng svamparna.

IDENTIFIERA NYA VÄXTER MED PLANTSNAP

Det är bäst att lära sig om svampplockning och identifiering från en expert (eller åtminstone en detaljerad svampguidebok). Bläddra inte bara igenom några få bilder och ge dig ut för att prova svamparna – var noggrann med din research kring liknande arter, kännetecken, insamling och förvaring.

Att använda färgning och undersökning av sporer kan vara nödvändigt för att korrekt identifiera ätliga svampar – därför är det viktigt att få hjälp!

Utan vidare dröjsmål, låt oss titta på några av USA:s vanliga (och smakrika) ätliga svampar!

 

 

 

#1: Murklor (Morchella esculenta)

 

Utbredning: Förekommer över stora delar av USA, särskilt under lövträd i fruktträdgårdar, efter bränder och på störda markområden.

Skördesäsong: En kort period på våren – exakt tid varierar beroende på plats.

Identifierande kännetecken: Utmärkande "bikake"-liknande hatt, djupt skrynklad och gulgrå. Ihålig genom mitten. 2 till 9 centimeter hög och 2 till 5 centimeter tjock.

Farliga lookalikes: Få svampar har samma bikakeliknande hatt. När du är osäker, kasta dem.

Förberedelse: Stark smak, bäst att tillagas i smör och ofta tillsammans med purjolök.

 

 

 

#2: Kantarell (Cantharellus cibarius och fler än 15 andra arter)

 

Utbredning: Förekommer över Nordamerika, Eurasien, Centralamerika och Afrika, mest i barrskogar (men kan även hittas i gräsmarker, björkskogar i bergsområden eller bokskogar beroende på plats och art). De växer oftast i grupper bland mossa.

Skördesäsong: Sen sommar till december, beroende på område och art.

Identifierande kännetecken: Gula eller gyllene svampar, trattformade och köttiga. Under hatten finns ås-liknande åsar som går ner längs foten. Kantareller kan dofta fruktigt, träaktigt eller jordigt.

Farliga lookalikes: Falsk kantarell är mörkare (nästan orangeaktig) och har ett mörkare centrum som går ut mot ljusare kanter. Den är inte farlig, men smakar illa och kan orsaka magbesvär. Jack-o-lantern-svampar kan förväxlas med kantareller. Jack-o-lantern-svampar har mycket tunnare, djupare och känsligare åsar än kantarellens släta, trubbiga och grunda åsliknande åsar. Jack-o-lantern-svampar är giftiga.

Förberedelse: Kantareller har ofta en lätt pepprig smak. De är ganska rika och kokas ofta med smör, vin eller grädde.

 

 

 

#3: Näckrosringens svamp (Marasmius oreades)

 

Utbredning: Bred spridning över Nordamerika. Föredrar gräsområden såsom gräsmattor, fält eller till och med dyner. Ofta växer de i kratrar där trädstubbar tidigare varit.

Skördesäsong: Sommar och höst, kan växa året runt i varmare klimat.

Identifierande kännetecken: Dessa små svampar växer i ring eller båge. Hatten är vanligtvis 1 till 5 centimeter i diameter. När den är ung kan hatten vara något invikt men den vänder uppåt när den mognar. Hatten beskrivs ibland som vårtgrop-liknande, med ett framträdande centrum. Näckrosringens svamp är torr och kallad, oftast blek tanfärgad eller buff (men kan vara vit). Stammen är mycket seg (detta är ett av de mest pålitliga kännetecknen för denna ätliga svamp) och kan vara fäst eller inte fäst vid åsarna. Sporavtrycket är vitt. Läs mer om hur man identifierar näckrosringens svampar här.

Farliga lookalikes: Clitocybe dealbata är liknande men har inte en seg stam. Åsarna är mycket tätare än näckrosringens, som har väl åtskilda åsar.

Förberedelse: Ta bort stammen, behåll hatten intakt. Skölj med kallt vatten vid behov och låt sedan torka. De har ingen stark smak, så använd enklare recept för att låta smaken komma fram.

 

 

 

#4: Söt tand, träigelkotte eller igelkottssvamp (Hydnum repandum)

 

Utbredning: Vanligt förekommande i Nordamerika, Europa, Australien och norra Asien.

Skördesäsong: Sommar och höst.

Identifierande kännetecken: Träigelkotten har taggar eller tänder på undersidan av hatten snarare än åsar – detta är arten utmärkande drag! Sedd ovanifrån liknar den formen av en kantarell (men är blekorange/tenfärgad snarare än gyllengul). Denna svamp blir mörk orange eller gulbrun vid skador. Hatten är varierande i form, vanligtvis brett konvex och 2 till 17 centimeter i diameter.

Farliga lookalikes: Inga giftiga lookalikes, men denna art kan förväxlas med närbesläktade nordamerikanska arter Hydnum albidum och Hydnum albomagnum.

Förberedelse: Träigelkotten har en söt och nötig smak. Den är krispig och kan frysas.

 

 

 

#5 Ängssvamp eller fältchampinjon (Agaricus campestris)

 

Utbredning: Denna art finns över Nordamerika, Europa, Asien, norra Afrika och Nya Zeeland. Den hittas vanligtvis i gräsmarker och kan växa ensam eller i en "älvring."

Skördesäsong: Vår, sommar eller höst efter regn.

Identifierande kännetecken: Ängssvampen har en vit hatt som är 5 till 10 centimeter i diameter. Hatten är platt när svampen är mogen. Under hatten finns rosa åsar på unga svampar, rödbruna på juvenil nivå och mörkbruna på mogna svampar. Stjälken är 3 till 10 centimeter hög. Svampköttet blir rödbrunt vid skada och sporavtrycket är mörkbrunt.

Kassera alla exemplar som inte har distinkta rosa åsar. Var extra försiktig med vita svamparter – det finns dödliga utseende-lika svampar.

Farliga lookalikes: Denna art är nära besläktad med flera arter – vissa är dödliga, andra ätliga. Amanita virosa är dödlig och liknar ängssvampen när den är ung. Bara en hatt är nog för att döda en person. Åsarna hos den dödliga Amanita virosa är vita, liksom sporavtrycket. Amanita bisporigera och Amanita ocreata är också giftiga lookalikes som finns i Nordamerika. A. ocreata kan kännas igen på vitaktiga åsar och vitt till rosa fruktkroppar. A. bisporigera har också vita åsar. Dessa svampar är några av de giftigaste svampar som är kända och orsakar leversvikt. De kallas samlat för "förgörande änglar."

Andra lookalikes inkluderar Agaricus xanthodermus, som orsakar magbesvär och kan kännas igen på en gulaktig fläck som visas på stammen när den skärs, och Agaricus arvensis, som också är ätlig. Agaricus arvensis har vita åsar (som den dödliga Amanita virosa) när den är ung, men de blir matt chokladfärgade som vuxen. Agaricus arvensis doftar ofta likt anis. Dessa lookalikes understryker varför det är så viktigt att få hjälp av en expert när man lär sig identifiera svampar!

Förberedelse: Denna svamp smakar likt champinjon men har kortare hållbarhet. Den är god när den sauteras, steks eller till och med äts rå på sallader.

 

 

 

#6 Lömsk fjällding, advokathatt, bläcksvamp eller manad agaric (Coprinus comatus)

 

Utbredning: Gräsmarker och ängar över Nordamerika och Europa.

Skördesäsong: Juni till november, beroende på temperatur.

Identifierande kännetecken: Denna art är endast ätlig när ung – innan åsarna blir svarta. Den har en fjällig hatt som hänger ner över mycket av stammen när den är ung och är täckt av lösa fjäll. Åsarna blir snabbt från vita till rosa till svarta. Den måste skördas innan åsarna blir svarta.

Farliga lookalikes: Den manade agaricen kan förväxlas med vanlig bläcksvamp, som kan orsaka kräkningar, diarré och andra obehagliga symtom om den äts inom några timmar efter alkoholkonsumtion. Symtomen kan vara skrämmande men går över utan vidare alkoholkonsumtion. Symtomens allvarlighet är generellt proportionell mot mängden alkohol som intagits.

Förberedelse: Denna svamp innehåller mycket vatten, vilket gör den bra i soppor och buljonger, inklusive risotto.

 

 

 

#7 Trädkyckling, bockhuvud, fårhuvud, signorina eller maitake (Grifola frondosa)

 

Utbredning: Denna svamp finns vid trädstammar, särskilt ekträd i Kina, Japan och nordöstra Nordamerika. Det har rapporterats så långt västerut som Idaho.

Skördesäsong: Sen sommar till tidig höst efter regn. Detta är en perenn svamp som ofta växer på samma plats år efter år men med mycket kort livslängd.

Identifierande kännetecken: Denna knöliga svamp växer i stora klasar som vissa beskriver som koralliknande. Hattarna är gråbruna och krökta eller skedformade. Svampen kan bli upp till 100 pund i Japan men är ofta mycket mindre. Stjälkarna är vita och förgrenade. De blir ganska sega med åldern.

Farliga lookalikes: Det finns inga giftiga lookalikes till Trädkycklingen, men den kan förväxlas med Meripilus giganteus, som också är ätlig. M. giganteus är tjockare och får svart fläck vid kanterna.

Förberedelse: Skörda med kniv – denna svamp kräver en stor sådan. Skörda när svampen är ung för bäst smak och konsistens. Denna svamp är vanlig i det japanska köket och är god om den sauteras i smör eller olivolja eller används i många rätter.Besök sidan

 

 

 

 

#8 Björnens tand, apans huvud, pom pom, skäggig igelkott eller lejonmanesvamp (Släkte Hericium)

 

Utbredning: Dessa arter finns världen över, särskilt i norr i alpina skogar eller lövskogar. Som många andra svampar trivs de bra i skuggiga områden på ruttna stockar.

Skördesäsong: Höst.

Identifierande kännetecken: Denna svamp kan likna hundratals små istappar som hänger från en stock eller från tåliga stjälkar. Den är mycket utmärkande. Alla vita delar av svampen är ätliga.

Farliga lookalikes: Alla fyra arter som finns i Nordamerika är ätliga. Farliga lookalikes kan finnas i andra delar av världen.

Förberedelse: Koka i smör eller använd i soppor senare på vintern.

 

 

 

#9 Jätteluddtickor (Calvatia gigantea)

 

Utbredning: Jätteluddtickan finns i tempererade områden världen över, mest i ängar, fält och lövskogar.

Skördesäsong: Sen sommar till tidig höst.

Identifierande kännetecken: Jätteluddtickor växer ofta 10 till 50 centimeter i diameter, men kan enligt uppgift bli upp till 150 centimeter breda! Insidan av en mogen jätteluddticka är grönbrun. De är ätliga när unga, då köttet är vitt snarare än grönbrunt. De är farliga att äta när de är mogna!

Farliga lookalikes: Alla sanna luddticksarter är ätliga när unga men giftiga när de är mogna. Skär upp dem för att försäkra att de är vita innan du äter. Problemet är att luddtickor kan likna många andra svampar när unga, inklusive några mycket giftiga arter. För att skilja dem åt, dela svampen. Luddtickor har ett fast vitt inre, medan lookalikes kan ha andra färger. Andra giftiga lookalikes har vitt inre men visar silhuetten av hatt eller åsar när de skärs – säkerställ att dessa saknas innan du äter.

Jätteluddtickan kan också förväxlas med jordbollar, särskilt i Storbritannien. Jordbollar är mörkare inuti tidigt i utvecklingen – men kan fortfarande vara vita när unga. Jordbollars hud är fast och täckt av vårtlika knölar. Se till att luddtickan är slät, har en stjälk och är vit innan du äter. När du är osäker, kasta den!

Förberedelse: Tvätta inte – denna svamp suger åt sig vatten. De kan förvaras ett par dagar i kylskåp utan att förlora mycket kvalitet.

 

 

 

 

#10 Svavelskivling eller Kycklingsvamp (Laetiporus sulphureus)

 

Utbredning: Växer på döda eller vuxna ekar och flera andra lövträdsarter, särskilt öster om Klippiga bergen.

Skördesäsong: Generellt sommar, men kan hittas från vår till sommar om klimatet är rätt.

Kännetecken: Denna hyllsvamp har inga skivor. Den är stor och orange eller laxrosa på ovansidan, med en klart gul undersida. De växer i klasar på olika träd – främst ek. Var noga med att kunna identifiera värdträdet korrekt.

Farliga förväxlingsarter: Denna art kan vara farlig att äta om den växer på vissa träd, om den äts gammal eller om den tillagas felaktigt. Smaka på små, unga, väl tillagade bitar innan du äter mycket. Exemplar som växer på flera träd (tall, en, gran, hemlock, eucalyptus, robinie, ädelgran eller tamarisk) är särskilt tveksamma – undvik dem. Om du inte säkert kan identifiera trädet eftersom det är dött, var försiktig och hoppa över svampen. Svavelskivlingar som växer på de listade träds arterna är faktiskt en annan, giftig, art.

Förberedelse: Endast de unga hatten är mjuka nog att tillaga – bry dig inte om den sega stammen eller äldre exemplar. De är kända för sin rika, köttiga smak.

 

 

 

#11 Svart trumpetsvamp (Craterellus cornucopioides och närbesläktade arter)

 

Utbredning: Över hela Nordamerika, särskilt i mossiga lövskogar (ek och bok är favoritgrannar). De växer ofta nära bäckar och vattendrag, och föredrar fuktiga och mörka platser.

Skördesäsong: Sommar och höst, genom vintern i södra områden.

Kännetecken: Dessa svampar växer i löv på marken och kan vara svåra att upptäcka. De växer i kluster, så om du hittar en är du lyckligt lottad! Hatten är bläcksvart, mörkbrun eller grå och vas- eller trumpetsformad. Undersidan är slät utan skivor, porer eller taggar. Ovansidan av hatten kan ha små fjäll, men texturen är överlag slät eller lätt rynkad.

Farliga förväxlingsarter: Inga – denna art är bra för nybörjare! Den svarta urnsvampen är koppformad och inte giftig, men definitivt inte god!

Förberedelse: Dessa svampar har en rik, rökig smak. Torka av dem eftersom de ofta är ganska smutsiga. En snabb sköljning är okej, men dränk dem inte! De behåller sin smak väl när de torkas. De är utsökta stekta med vitlök och olja, eller pulveriserade över soppa eller spannmål.

När det gäller svampplockning bör du ha Dunning-Kruger-effekten i åtanke. Denna effekt påminner oss om att vi ofta har stor tilltro till våra färdigheter när de faktiskt är låga, och först blir ödmjuka när vi inser hur komplicerat något är!

Se till att få hjälp från en expert och använd skivor, sporskrifter och snitt för att korrekt identifiera svampar. Det kan finnas farliga förväxlingsarter i ditt område, så lokal expertis är ett måste!