Om du kom till den här sidan för ett enkelt svar på hur man identifierar hallon i ditt område, kanske du vill vända om. Hallon utgör en av botanisters mest utmanande identifieringsproblem i världen. Som lekman räcker det oftast med det enkla begreppet 'hallon'. Men några av oss vill gräva djupare och ta reda på om det är ett vägkantshallon, ett dvärghallon eller ett arktiskt hallon. Om du söker en mer grundläggande bärguide, kanske du ska börja här.

 

Livets fantastiska komplexitet på jorden utmanar biologer att placera växter och djur i bestämda grupper. I skolan lär vi oss om arter som om de vore konkreta och säkra enheter. Lyckligtvis eller olyckligtvis, beroende på hur man ser det, är det inte fallet.

 

Det visar sig att arter kan hybridisera med varandra och bakterier kan stjäla gener från djur. Denna överföring från ett rike eller en art till en annan skapar ett livsnät snarare än ett livsträd, där olika grenar korsar varandra över tid. Ingen grupp representerar denna vackra komplexitet mer än, som du gissade, hallon.

 

 

[Foto av Internet Archive Book Images via Flickr]

 

 

Låt Oss Göra Den Grundläggande Taxonomin

 

Botanister använder vanligtvis bara familj, släkte och art för att beskriva växter. 'Art' är det mest specifika medan 'familj' är bredare och inkluderar många arter. Alla hallonarter tillhör släktet Rubus, tillsammans med andra goda växter som björnbär och taybär.

Rubus tillhör rosfamiljen, som är en mycket kommersiellt viktig växtgrupp. Rosfamiljen innehåller vackra rosor, äpplen, aprikoser, persikor och till och med mandlar! Rubus omfattar många hundra arter, vilket är lite för stort för forskare att hantera.

Dessa forskare delade upp Rubus i ungefär ett dussin undergrupper. Hallon är i Ideobatus-undergruppen, medan de nära besläktade björnbären tillhör Rubus-undergruppen (ja, inom Rubus-släktet). Förvirrad än? Detta är bara början på hallonets komplexa liv.

 

 

Vad Kännetecknar Rubus

 

Det vanliga namnet för allt inom Rubus-släktet är björnbärsbuske. Den bild du har i huvudet är antagligen ganska rätt. Dessa växter har vanligtvis (du kommer aldrig höra en botanist säga alltid) taggar eller törnen, växer på stjälkar, och har bär som består av en massa små bär ihop. De har blommor med fem kronblad som sträcker sig från vitt till rosa. Rubus-blad ser ut som 3-7 mindre blad, eller bladflikar, på en enda stjälk.

Hallon bildar stjälkar utan frukt under det första året. Dessa stjälkar bär frukt under sitt andra år. Därefter dör den stjälken. Medan varje hallonstjälk lever bara två år, kan rotsystemet leva i årtionden. Ibland behöver du denna första års stjälk för att identifiera hallonarter eftersom de ätbara frukterna från det andra året kan se så lika ut.

Om du ser något i naturen som ser ut att tillhöra Rubus, är det troligtvis ätbart. Det är ett utsökt släkte med alla slags vilda bär, som hjortron i Arktis som smakar som äppelpaj!

 

 

 

Det utsökta hjortronet, eller bakeapple som det ibland kallas. Du kanske tänker 'det där ser inte ut som stjälkar med taggar!' Välkommen till botaniken. [Foto av Ilkka Koivula via Pixabay]

 

 

Genöverskott – Polyploidi

 

Vi människor har gener från våra två föräldrar. Vi ärver delar av vår fars och delar av vår mors gener för att göra varje individ unik. Hälften av våra gener kommer från den ena sidan och andra hälften från den andra sidan. Forskare kallar oss människor för en diploid art. 'Di' betyder två och 'ploid' betyder kromosomer eller gener. Ganska enkelt, eller hur? Vi människor är ganska enkla när det gäller våra gener.

När vi lämnar människan bakom oss, finner vi en mycket mer komplex reproduktionsvärld. Föreställ dig att du har gener från fyra eller sex eller tio föräldrar inom dig? Det är lite som polyploidi. Istället för att två gener kombineras under reproduktionen är det flera.

Polyploidi är vanligt i naturen. Faktum är att växter inom Rubus-släktet nästan helt är polyploida. I en studie av 750 arter av europeiska Rubus var endast 3 diploida som oss människor. Många hallon hade fyra set kromosomer. Om människor hade denna komplexitet skulle det innebära att varje egenskap, som hårfärg, längd och fotstorlek, skulle ha fyra set gener istället för två.

Skillnader i dessa gener förklarar variationen vi ser mellan individer. Om det finns dubbelt så många gener ökar variationen exponentiellt. Kort sagt, polyploidi gör det enklare för växter att uttrycka olika former av sig själva. Samma hallonart kan vara kort och marknära eller växa hög och stjälklik, beroende på vilka gener som kombineras.

 

 

Variation i färg hos hallon. [Foto av Filip Kruchlik via Pixabay]

 

 

Hallon Kan Para sig med Sig Själva och Andra Arter

 

Som om polyploidin inte gjorde hallonen svåra nog, kan de också para sig med sig själva och med andra arter av hallon, björnbär och andra grupper inom Rubus-släktet.

 

 

Hybridisering

 

Växter hybridiserar med varandra hela tiden. De hallonsorter som vanligtvis odlas som grödor är ofta hybrider mellan olika hallonarter. Trädgårdsmästare ger dem roliga namn, som Kiwi Gold, Honey Queen, Octavia och Cascade Dawn.

Olallieberry är ett utmärkt exempel på hybridisering. Det är en hybrid mellan youngberry och loganberry. Loganberry är en hybrid av ett europeiskt och ett nordamerikanskt hallon. Youngberry är en flergenerationshybrid av arter av björnbär, hallon och taybär. I princip är olallieberry en blandning av allt som Rubus har att erbjuda! Till skillnad från många hybrider inom livsmedelssorter, som ofta är variationer inom samma art, innehåller olallieberry gener från minst fem olika arter.

Denna hybridisering sker också i naturen, ibland mellan infödda och icke-infödda Rubus-arter. Ibland är dessa semi-infödda hybrider bättre anpassade till sin miljö än någon av föräldrarna. Detta gör att växterna mer sannolikt förökar sig och koloniserar mer mark. Denna ständiga blandning av gener och arter skapar ett förvirrande landskap för taxonomer.

 

 

Apomixis – Självbefruktning

 

Den sista komplicerande faktorn i hallonidentifiering är apomixis. Det är egentligen bara ett fint ord för sexuell reproduktion med sig själv. Det betyder att en hallonplanta kan använda pollen och ägg från samma planta för att skapa frön, som sedan blir fertila plantor. Denna "självförökning", kombinerad med den tidigare berörda polyploidin, leder till alla möjliga konstiga kombinationer. Detta skiljer sig från klonal reproduktion, som är vanligare i växtriket. Apomixis förekommer i mindre än 1 % av växterna men förekommer i de flesta Rubus.

 

På Madagaskar dokumenterade forskare ett icke-inhemskt hallon som hybridiserade med ett inhemskt hallon. Denna växt spreds sedan snabbt via självbefruktning eftersom den kunde bevara de gynnsamma egenskaperna från hybridiseringen. Detta något utomjordiska hallon invaderade många öar i Indiska oceanen. Är det en inhemsk växt, en exotisk växt eller en ny art? Det är svåra frågor som botanister måste hantera när de ställs inför komplexa växter som Rubus.

 

 

[Foto av Mattias Boeckel via Pixabay]

 

 

Att Oro Sig för Hallonart eller Inte?

 

Ibland är det bäst att bara äta bären istället för att oroa sig för den rätta arten av Rubus. Det kräver mycket tid och ansträngning att ta reda på det. Om du ändå ska äta bären, spelar det då verkligen någon roll?

 

Vill du imponera på dina vänner eller leta efter en specifik sort med särskild smak kan det kanske spela roll. Kanske bryr du dig om bevarandet av en viss Rubus-art. I så fall är korrekt identifiering avgörande. Men för de flesta av oss räcker det gott med det goda fruktköttet!

 

[Omslagsbild av PublicDomainPictures via Pixabay]