Fembladsvin är en vanlig växt som är infödd i den östra delen av Nordamerika. Dess sammansatta blad och tillväxtform liknar många andra växter som kan hittas växande nära fembladsvinet. Specifikt ser många giftiga växter med irriterande lövverk ganska lika ut men kan särskiljas från fembladsvinet genom flera kännetecken. Fortsätt läsa om du vill veta mer om fembladsvinet och lära dig hur man identifierar olika vinstocksväxter!
Fakta om fembladsvin och giftiga växter
Fembladsvin kan ibland syfta på andra arter, men Virginia creeper är det vanligaste namnet.
Virginia Creeper (Parthenocissus quinquefolia)
Virginia creeper är en flerårig växt i vinfamiljen Vitaceae. Den kan anta några olika tillväxtformer. Oftast är denna växt en vedartad klätterväxt som kryper längs marken eller klättrar på träd, staket, väggar och i princip alla vertikala ytor. När den växer självständigt utan stöd bildar den ett tätt marktäcke.
Färg
Virginia creeper har ganska standardiserade gröna blad under våren och sommaren. Dock är nya blad ofta en behaglig rödviolett färg som tillför växten lite färg. På hösten ändrar växten sakta färg och visar upp ljusröda blad. Dess höstfärg är överraskande livfull och framträder bland annat höstlövverk i skogen. Av denna anledning kan den vara ett utmärkt tillskott till trädgårdar, särskilt i östra Nordamerika där den inhemska vinrankan trivs.
Blad, slyngor och blommor
Virginia creepers blad är mycket karaktäristiska. Vinrankan har sammansatta blad, vilket betyder att flera småblad är kopplade till bladskaftet. Det vanliga namnet "fembladsvin" ger en ledtråd om hur många småblad varje blad har. Kanske vore ett mer korrekt namn "fem småblads-vinrank". Ibland har bladen bara 3 småblad, särskilt på yngre växter.
Virginia creepers slyngor växer ut på motsatt sida av stammen jämfört med bladet. De är grenade och har spetsar med otroligt effektiva klibbiga dynor. När slyngorna hittar en lämplig yta att fästa vid, klistrar de sig fast vid alla ytor vare sig det är bark, tegel eller ett kedjestaket. Virginia creepers blommor är ganska oansenliga och blommar vanligtvis sen vår till tidig sommar.
Utbredning och livsmiljö
Virginia creeper har ett mycket stort utbredningsområde och växer naturligt i hela Nordamerika. Den finns från södra Kanada genom östra USA och även ner i Mexiko. Vanligtvis växer Virginia creeper i tempererade lövskogar. Vinrankan trivs bäst i full sol men klarar måttlig skugga. Det är en mycket anpassningsbar växt och kan hittas i avlägsna naturlandskap såväl som vid vägkanter, diken och andra människopåverkade miljöer.
Betydelse för vilda djur
Även om Virginia creepers blommor inte är särskilt tilltalande för mänskliga ögon, är de en viktig resurs för insekter. Dess frukt är en viktig födokälla för fåglar och små däggdjur, men de är giftiga för människor.
Virginia creeper är värdväxt för Virginia creeper sphinx (Darapsa myron) i familjen Sphingidae. Denna sphinxfjäril är en vacker, stor fjäril som finns överallt i östra Nordamerika.
Betydelse för människor
Att röra vid Virginia creepers blad kan ge utslag hos vissa personer, men detta är ganska ovanligt. Irriterande blad är betydligt vanligare hos de giftiga växternas lookalikes. Den klättrande vinrankan är ett utmärkt tillskott till inhemska trädgårdar i östra USA tack vare sin briljanta röda höstfärg och låga underhåll.
Giftig murgröna (Toxicodendron radicans)
Giftig murgröna är den vanligaste lookaliken till Virginia creeper och en medicinskt viktig växt eftersom den kan orsaka elaka utslag på huden. Det finns några viktiga kännetecken att hålla utkik efter för att skilja giftig murgröna från Virginia creeper. För det första har giftig murgröna sammansatta blad med bara 3 småblad. Lär dig ramsan ”blad av tre, låt det bli” så kommer du sällan göra misstaget att komma i kontakt med giftig murgröna. Dessutom är ”slyngorna” på giftig murgröna egentligen modifierade rötter och ser ganska olika ut. De slutar inte i den karaktäristiska cirkelformade spetsen som Virginia creepers slyngor har. En annan skillnad är att giftig murgröna ofta växer som en buske när den inte kan klättra. Även om de två växterna liknar varandra och båda är blomväxter, är de inte nära släkt.
Färg
Giftig murgröna är lövfällande precis som Virginia creeper, så dess blad blir också färgglada på hösten. Dock blir de inte lika starkt röda utan snarare en mjuk orange nyans.
Blad, rötter och blommor
Giftig murgrönas blad är blanka gröna och tredelade, vilket innebär att de är sammansatta med tre småblad. De sitter växelvis på stjälkarna. Precis som Virginia creeper är bladen oftast röda när de är unga och blir ljusgröna när de nått full storlek.
Giftig murgröna klänger sig fast vid ytor med luftburna rötter istället för slyngor. Rötterna är långa och raka, inte grenade med klibbiga dynor som Virginia creepers slyngor. Giftig murgrönas blommor är också oansenliga, små och gröna.
Utbredning och livsmiljö
Giftig murgröna har ett mycket liknande utbredningsområde som Virginia creeper – den växer i hela östra Nordamerika. Giftig murgröna växer i många olika livsmiljöer, inklusive skogsbryn, snår, åkrar, vägkanter och häckar. Den tål en mängd olika jordar, från våta till torra.
Betydelse för vilda djur
Vissa fåglar äter giftig murgrönas frukt utan att tyckas påverkas av växtens giftighet.
Betydelse och giftighet för människor
Giftig murgröna har fått sitt namn från kontakteksem som uppstår när man kommer i kontakt med den. Alla delar av växten innehåller urushiol, en flyktig olja som orsakar allergiska reaktioner hos människor. Reaktionen leder till kliande utslag och blåsor på huden. Urushiol finns till och med på stjälkarna, så det är möjligt att få utslag mitt i vintern när växten inte har några blad. Intressant nog är en liten del av människor immuna mot giftig murgröna. Tyvärr är det enda sättet att veta om du är en av de lyckliga att faktiskt komma i kontakt med växten.
Hur man botar hudirritationer från giftig murgröna
Om du råkar komma i kontakt med giftig murgröna finns det några enkla saker du kan göra för att lindra irriterad hud:
- Tvätta huden noggrant med tvål och vatten.
- Applicera hydrokortisonkräm eller en liknande lugnande salva.
- Ta en oral antihistamin som Benadryl.
- Applicera en kall, blöt handduk på det drabbade området i cirka 20 minuter var tredje timme.
Att andas in rök från brinnande giftig murgröna kan orsaka inre utslag. I ett sådant fall bör du söka läkare omedelbart. Mer detaljerad information om giftig murgröna och hur man behandlar utslag finns här.
Pacifisk giftig ek (Toxicodendron diversilobum)
Giftig ek är en annan giftig växt som liknar Virginia creeper. Den är mycket nära släkt med giftig murgröna och har många gemensamma drag. Även om giftig ek liknar Virginia creeper, finns det ingen risk att stöta på den i Virginia creepers utbredningsområde. Den växer i en helt annan region och är i princip västkustens version av giftig murgröna.
Färg
Giftig ek har en liknande färg som giftig murgröna. Den är ljus till mörkgrön och blir mörkorange innan bladen faller av. Giftig ek har vacker höstfärg.
Blad, rötter och blommor
Det är återigen klokt att följa motto ”blad av tre, låt det vara”. Giftig eks blad är tredelade och sitter växelvis på stammen. Det vetenskapliga namnet ”diversilobum” betyder olika lobade och syftar på giftig eks oregelbundna lober och tänder på bladen. Giftig eks luftburna rötter fyller samma funktion som giftig murgrönas rötter och klänger fast på ytor eller spaljéer och tillåter växten att klättra. Dessutom är blommorna små och oansenliga.
Utbredning och livsmiljö
Giftig ek är infödd i västra USA och British Columbia. Den växer i många olika livsmiljöer, från tempererade regnskogar till ek-savana, flodnära ekosystem och människopåverkade landskap. Den används ofta i återställningsprojekt på grund av sin betydelse för djurlivet.
Betydelse för vilda djur
Tro det eller ej, men många djur inklusive rådjur och ekorrar äter giftig eks blad och fåglar äter frukten. Av någon anledning påverkar inte de giftiga bladen boskap och vilda djur.
Betydelse för människor
Till skillnad från andra djur är människor känsliga för kontakteksem från urushiol som täcker giftig eks blad och stjälkar. Trots detta har växten använts medicinskt av ursprungsbefolkningar i tusentals år.
Om du kommer i kontakt med giftig ek hjälper samma behandlingar som för giftig murgröna att lindra hudirritationen från giftig ek. Klicka här för mer information om giftig ek!
Giftig sumak (Toxicodendron vernix)
Giftig sumak är en nära släkting till både giftig murgröna och giftig ek. Det är ytterligare en lookalike till Virginia creeper, även om bladen och tillväxtformen är mycket olika och gör det lätt att skilja på arterna. Istället för att vara handflikiga som Virginia creeper är giftig sumaks blad fjäderflikiga. Giftig sumak är också en buske och växer aldrig som en vinranka. Slutligen växer giftig sumak i en specifik livsmiljö, så att vara medveten om vilken miljö du är i kan hjälpa dig att avgöra om du bör oroa dig för denna växt.
Blad och blommor
Giftig sumaks blad är fjäderflikiga, med allt från 7 till 13 småblad. Bladens form liknar inte alls Virginia creeper. De är dock lövfällande precis som Virginia creeper och blir klarröda eller orange på hösten. Giftig sumak är tvåbyggare, så han- och honblommor finns på olika växter. Blommorna är oansenliga precis som hos alla tidigare växter vi gått igenom.
Utbredning och livsmiljö
Precis som Virginia creeper och giftig murgröna är giftig sumak infödd i östra USA. Men till skillnad från de två andra lookalikesen växer giftig sumak i en specifik livsmiljö. Denna växt växer nästan uteslutande i våt, översvämmad jord som myrar, kärr och våtmarker. Så om du promenerar i en skog med väldränerad jord är det ovanligt att stöta på giftig sumak.
Betydelse för vilda djur
Giftig sumak pollineras främst av små bin och flugor. Frukten äts av många olika fåglar, inklusive orre. Giftig sumak är värdväxt för flera olika fjärilsarter, inklusive Beautiful Eutelia (Eutelia pulcherrima).
Hudirritationer från giftig sumak
Giftig sumak orsakar också hudirritation från urushiol. Klicka här för mer detaljerad information om giftig sumak och hur man behandlar utslag som orsakas av växten.